Tänk, vi bryr oss...
Que podrida que estoy. Ahora hasta que me amenazan con la policia. Ya no veo como acabará esto jamás. Y la verdad, no puedo sentir ni un poquito de ganas de resolverlo. Que extraño se siente que ni siquiera te extraño! Extraño tenerte. Pero no te extraño. Suena feo y es triste, pero es así.
...
Det började jag skriva häromdagen; på spanska, för att ja, det kändes enklare så. Men nu har jag diskuterat enträget under några dagar, hittills till ingen nytta just, men vi får väl, det kanske leder till något. Härsomhelst blev jag glad att jag fortfarande bryr mig om att lägga ner tiden. Att vi bryr oss. Det betyder ändå något, även om det är lång väg kvar och kanske aldrig blir helt bra. Som sagt i tidigare inlägg, vi människor lyckas förlåta varandra en hel del ju.
Kommentarer
Trackback
