Vad snällt

Nu är ordningen återställd, för vi har fått en mate och en bombilla av vår uruguanske granne.
Snällt va?


Björk & Rosling, P3

Lyssnar på Heliga familjen; Christina Björk är jätterolig och Hans Rosling är bäst. Lyssna!! 
"Varför föder vi barn?" heter avsnittet.

Känns som att jag har ledigt för jag jobbar 15-19 (igår 14-20.30) har alltså haft sovmorgnar både måndag och tisdag med frukost under flera timmar med SvD, bloggar och P3 på datorn. Då gör det inget om man jobbar mån-sön...

Men nu måste jag iväg. Massa tråkinlägg, men men. Det är en dålig idé att läsa olika böcker på jobbet och hemma förresten, för man känner varje gång för att läsa boken man läste sist - alltså inte den man ska till att läsa!

VHS

Svar från VHS nu; sjuksköterska ska jag inte börja bli i år i alla fall. I Malmö var jag reserv 100-nånting och i Lund 300-nånting! Men jag läste i tidningen idag att det var svårare än vanligt att komma in (inte så konstigt att folk väljer att plugga i dessa tider) och poängsnittet på sjuksköterskeutbildningen var det som ökat mest av dem de visade - 0,3%.
Arabiskaprogrammet hade blivit struket, för det hade jag visst prioriterat under spanskan.
Så nu blir det spanska i Lund och fortsatt jobb (för jag räknar med att kunna fortsätta jobba, om jag "bara" ska läsa spanska), eller bibliotikarieutbildning på 3,5 år i Köpenhamn..?!

(Förresten, apropå rubriken, Dani förstod inte när jag sa VHS och menade videofilm häromdagen, utan bara "Vadå, högskoleverket, vad är det med?" och sedan sa han "Ahaa, VHS (ve-atsche-esse - på spanska alltså, försökte mig på fonetik)!!"

Klänningar...

Den här klänningen hade jag gärna velat ha till bröllopet jag ska på i sommar. Om den hade kostat hälften så mycket som den gör hade jag kanske funderat på saken! (Det hade varit lite dyrt ändå.)


Har ni något tips?
Det ska ju inte vara vitt, men får gärna vara ljust & somrigt, gärna med axlar (annars får jag ha något till bara) och kanske inte jättekort...

Bra dar & dåliga

Vad konstigt det är hur olika dagar kan utveckla sig. Igår trodde jag skulle bli en dålig dag, för jag hade värsta motvinden på cykelturen till jobbet, så jag kom försent och det var skitjobbigt att cykla, plus att jag glömt passerkortet så jag fick ringa kollegan som kom och öppnade, sedan fick jag dessutom gå runt några butiker för att städpersonalen hade lagt ut kemikalier på golvet (jag kom inte mycket sent ändå, men i alla fall). Sedan funkade inte filtreringsmotorn till fritöserna, så jag fick stå och ösa olja med skopa, vilket tog sin lilla tid. Och så var jag ändå helt glad & pigg & pepp vid lunch.
Och idag, som jag trodde skulle bli en superdag; vaknade pigg och åkte iväg och simmade före jobbet och kände mig glad & pigg & pepp när jag började (jag var GLAD för att det regnade, för att vi då skulle få mycket att göra) - då var jag skitstressad, trött, på det sömniga viset (? -det var väl simningsreaktion, fast jag trodde jag skulle bli pigg av det...) och med värsta huvudvärken vid lunch. Som bara blev värre och jag bara tänkte hjälp, hur ska jag orka vara här till nio? Jag ville bara gå med Dani kl 15. (Han gick inte kl 15 han heller, utan kl 17.) Och så på mindre andra rast vid 16, hittade jag någon brustablett som jag inte minns namnet på på Apoteket - det stod att det hjälpte vid migränliknande huvudvärk och det var koffein i den - och det gick över bara sådär på fläcken, helt FANTASTISKT. Så sedan gick det bra att  fortsätta till nio.
Men visst är det konstigt, två dagar i rad som kroppen reagerar tvärtemot hur man hade tänkt sig..?

Har läst...

och läser den här veckan:

Kvinnan som gick in i dörrar - Roddy Doyle Fantastisk. Blev några tårar kan jag säga. (Dani fattar inte nöjet med att läsa böcker man gråter av, men ingen kan ju inte fatta allt heller. Är lite imponerad att en man skrivit den. Lite förvånad över slutet, att det var så enkelt, men det kanske det är, jag vet tack och lov ingenting om den sortens hemskheter...
Skam - Karin Elvtegen läser på jobbet
Comédia infantil - Henning Mankell läser hemma 

Alla snodda av Frida =)
Men det har hon inget emot, det är jag säker på faktiskt.


Direkt från Donken

Jag minns inte varför nu, men jag var riktigt irriterad imorse på jobbet, det började väl redan med att jag inte hann göra allt jag ville på morgonen (packade ner alla saker för att åka och simma efter jobbet och hittade inte mitt badkort till exempel!) (och fick inte i mig något kaffe, aldrig bra). Och sedan på jobbet på morgonen hann jag absolut heller inte med allt jag ville göra! Och är man på det humöret som jag kan bli på, så blir man irriterad över vad som helst, t ex över att en kollega tar 3 stora pommes och lämnar ingen kvar och det är över en minut kvar tills det kommer upp nya, fast jag hade alla hamburgare färdiga till min beställning och DE VAR MINA FAKTISKT! Tyckte jag. Och är man på det humöret orkar man samtidigt inte gå till botten med konflikten (alltså kolla i kassadatorn vems beställning som kom in först och vem som därmed hade rätt att ta dem). Jag blev lite gladare av att jag hann först med min kaffekopp till en kaffegäst en stund senare och att kollegan noterade detta med ett "Mäh, vad göru? Jävla dålig stil!" halvt om halvt på skämt sådär, segervisst leende som jag hoppas att han inte såg, haha. Konstigt det där vad som kan göra en glad ibland.

Åh, och dessutom lyckades jag på något jävla vis få "en köttfri hamburgare" till "en BigTasty". Jag Hatar Danskar. De är säkert källan till i alla fall 35% av störningsmomenten, om inte på jobbet generellt, så i alla fall i kassalinjen. (Det är skönt när det någon gång kommer en dansk och bara skrattar ihjäl sig för att han inte fattar ett skit av vad jag säger, det avlastar samvetet lite.)
Senare under dagen trodde jag mig under en halv sekund eller så höra en "Knutby-burgare" beställas och hann tänka "Undrar om de har någon specialare bara i Knutby? Eller vadå? Vad konstigt..." innan hjärnan gjorde en omlyssning och hörde rätt, QP-burgare. Pling!

Dani försöker dessutom göra mig på bra humör igen med söta kommentarer, stackarn, han har inte, som jag, insett än att det är helt i onödan, jag bara muttrar. Bättre att låta mig vara ett par timmar så går det över.

På eftermiddagen var det bra igen, och nu ska jag bjuda på dagens roligaste skämt från kassalinjen också:
Jag frågar kompisen till ett par gäster om han också vill beställa och han svarar "Nej, jag kör!" Hahaha!

Ok... God natt! 

Sverige Vitryssland 5-1

Det var ganska kul ändå. Hände mer än väntat, var inte lika kallt som väntat, och kollegan var lika rolig som vanligt. Vi hade många blickar på oss, för han skrek om straffar till Vitrysslands fördel. Själv tyckte jag att både målen och målräddningarna var värda lite jubel oavsett. Dani var lite förvånad över att folk fortsätter jubla när det blir målmiss. När jag hyssjade kollegan lite för att jag tyckte att han var väldigt ful i mun så utbrast han "Vi har faktiskt yttrandefrihet och jag utnyttjar den så gott jag kan!" Så kan man också se på saken. Och så trodde han att han hade tappat mobilen, så när vi gick ut utbrast han även till en vakt "Du, om ni hittar min mobil kan du ringa mig hem!" 

Pettson tältar!!

Den ville Ben att jag skulle läsa ikväll. "Åh...Pettson!" Sa han... Så himla glad man blir av en unge som gillar samma barnkultur som en själv, och inte cartoon network och sådant. Han har väl inte hunnit höra av svenskuppväxta ungar att det är töntigt kanske. Fast jag vet inte om ungar i allmänhet anser det eller inte i och för sig, det kanske är en fördom. Och häromdan lade vi ett Mammu Mu-pussel också. Och sedan satt vi och lärde varandra hur man säger färger och frukter på franska och spanska (och han blev jätteförvånad och glad när något var lika på båda språken).

Volvimos a Malmö...

Dags för en ny månadsuppdatering. Tänker ofta "det här ska jag skriva i bloggen", men sedan tar jag mig inte tid.

Det mesta på jobbet har man inpräntat, så det går på automatik. Vissa ovanliga produkter som man kanske inte minns var man hittar bara, och så är det ju lite nytt med BOP (nya systemet för kyckling - och fisktillberedningen), även om jag jobbade med det på Rosengård, det var ju rätt längesedan. Det som kändes konstigast var faktiskt de svenska sedlarna. Efter att räknat argentinska pesos varje dag i nio månader så hade jag faktiskt glömt hur svenska sedlar ser ut, och jag tyckte de såg ut som leksaksedlar! Särskilt 20-lapparna! De är ju pyttesmå. Så första kvarten synade jag nog alla pengar lite för misstänksamt.

Vi fick ett jättefint mottagande av Frida & Rodi, som kom och mötte oss på centralen med Ben och hjälpte oss med väskorna (det var lite svårt på Kastrup med 3 resväskor, stor iMac och playstation), och vi har haft jättemysiga dagar med dem. Första eftermiddagen gick vi och köpte 2 stycken revben, ett helt och ett skuret i skivor, totalt ungefär 9 kg. Och det åt vi under den helgen! Och så hade de yerba (mate) på affären också, det har vi bara hittat på en liten livsmedelsbutik på Möllan innan. Det var populärt när vi gjorde te av det (enda metallsugröret vi har här i Sverige, som man måste ha för att kunna dricka mate på det vanliga viset, är uppe på B5). En superfrukost fick vi av Frida också, med både citronfil, ägg med kaviar och pannkakor med sirap! (Vi vaknade vid 11 till dukat bord.)

Och på lördagen var vi ut och drack lite öl med tre glada donken-grabbar. Det kändes lite konstigt att två av dem började jobba när de var 16 och att de nu satt där och bjöd på jägermeister och klagade på att man drack så långsamt... Nu är de 19 och man måste sträcka sig mycket längre för att komma upp i kramhöjd.

Jag har fyndat ett par söta vita skor för 200 kr. Så nu har jag något mittemellan-ting, hade bara gympadojjor och höga klackar. Ibland pallar man inte ta på sig klackarna men vill ändå inte se så sjasig ut...
Och idag har jag röstat, suktat efter helt underbara klänningar och kläder överhuvudtaget på Mango, och efter ett par röda skyhöga fuck me-shoes på Scorett (Carolina Gynning myntade begreppet fuck me-boots på sin blogg, och de där var definitivt ett par fuck me-shoes, de hade inte kunnat vara sexigare). Och så handlat mat, lagat köttbullar samt börjat på att göra brunsås då jag upptäckte att det inte fanns någon soja... Mm. Det är jobbigt att laga mat när man redan är jättehungrig och man blir för tidsoptimistisk och tar av potatisen för tidigt och inte har den påstått kvinnliga talangen att ha fyra kastruller i luften samtidigt... 

Annars var det nära ögat att vi inte kom med på flyget förresten. Det var strejk och motorvägen var avstängd, så vi fick ta andra, mindre vägen, och så skulle jag betala bötern som illegal invandrare och så skulle vi växla pengar. Så det blev inget vin köpt eller någonting. Det blev däremot 6 Cadbury-chokladkakor på Heathrow för bara 1 pund st (de är slut vid det här laget dock). Och en second english breakfast blev det också på Heathrow (den första fick vi ju på planet). Med vita bönor! =)
Det var ju rätt skönt att det blev ett tvunget snabbt avsked, även om man sprang runt i panik en stund.






Fler bilder från 9/5


Party-återblick

Så här kul hade jag förra lördagen (9/5):


Fast det där faktiskt tidigt på kvällen, och jag var inte alls så dragen som det verkar som. Däremot ser jag rätt sliten ut på alla bilder senare under kvällen... Men det var säkert bara blodbristen!

Veckorapport: fest och spöklik eftersläng

Hugo hade misstänkt att något var i görningen, även om han faktiskt inte alls visste vad. Anledningen var främst att knappt någon hade ringt! Det var ju en onödig miss i allt smygande, tycker jag.
Annars var det en helrolig kväll, överraskade jag mig själv med att tycka. Framförallt så överraskade jag mig själv genom att dansa hela natten och t o m skrik-sjung-hoppa på scenen en god stund (inte själv i och för sig, så full måste jag nog träna upp mig några år till innan jag lyckas bli). Och jag spydde INTE. Jag lyckades alltså med mitt livs första långvariga fylla. Alla gånger som jag provat tidigare har slutat före 12. Skillnaden var väl att nu började jag dricka försöktigt och dansa vid 11-12 och blev full först vid kl 3 kanske. Alltså inte samma timme som jag började dricka. 

Annars har ja varit dålig på olika sätt de senaste dagarna (feber och sedan hemsk huvudvärk samt NOLL energi), vilket ledde till ett blodprov och svaret blodbrist. I onsdags kände jag mig verkligen som ett spöke; jag fick värre huvudvärk av att vrida på huvudet, så jag gick över gatan tillsammans med folk för att slippa göra det. Jag satte på gröna linser på spisen och det var så jobbigt så sedan orkade jag inte duka bordet. Haha. Men efter en rejäl portion linser var det mycket bättre och nu ar jag fått järntabletter. (Fick både blodprovet och undersökniningen helt gratis bara för att det är kunder och vänner till Bibi.)
Konstigt att det blev värre just här, jag äter ju ändå betydligt mer kött här än i Sverige.

Motorcyklar och, ähum, motor-cyklar. Och Manu och Betty.

Här i stan så måste man ha motorcykelkörkort om motorn är 50 kubikcentimeter eller större. Det går en trend just nu om att montera  fast en motor på 48 kubikcentimeter på ens cykel. Vilket är lika dödsföraktande som att cykla, ganska mycket latare och ganska lite snabbare. Om man inte tittar så noga ser det ut som att det kommer en cyklist cyklande, tills man kanske lägger märke till att cyklisten inte rör på benen. Så kan man också göra. Så gör till exempel vår gitarrreparatör på eco, Manuel, han har en mingrön som heter La Betty. En rolig karl som ser ut som en pirat; rund stor mage, långt svart skägg och hår och tatuering till och med på insidan av underläppen. En rolig grej är att folk brukar tro att han är hårdrockare, fast han spelar "cumbia" vilket är svängig och slisksmörig dansmusik*! Sedan gillar han säkert hårdrock också, men ändå. Folk brukar liksom vänta sig något hårdare när han börjar lira i affären...


*Förutom en del cumbia producerad de senaste åren som har übervulgära texter.

Olika vad man prioriterar sina pengar på

Idag (igår, vid det här laget) började min arbetsdag med att jag blev skickad i taxi hem till Bibi & Hugo för att festfixa. Göra tarta och fixa med andra festfixarfinesser som Bibi hittat pa. Jag är saklart inte sa kortseende att jag berättar VAD, jag kanske kan ha nytta av dem nagon gang i framtiden själv, och da vore ju dumt att ha delat med mig i onödan.

Idag pa lunchen gav vi Hugo var present: en finare champange med två glas - som vi sa var för att skåla med Bibi på lördag på hotellet. Och de har skojat om det där med hotellbesöket tillsammans hela dagen, så det verkar faktiskt som han tror på det, så här långt i alla fall. Om vi är riktigt smidiga på lördag KANSKE han inte misstänker. Om inte annat så är ju alla "mellan raderna-nämnda" detaljer ovan överraskningar och inget han själv varit med och planerat för. Alltid någonting. Jag är rätt sugen på att lägga till en present till i form av ett "hotell-set" med typ erotisk massageolja, ögonmask och kondomer med smak på, för att ytterligare förstärka illusionen och för ett gott skratt, men vi får se om ja hinner...


Hursomhelst, festfixartips direkt fran La Plata numero uno lyder i alla fall: Låt inte en bra fest begränsas av en dålig budget! Är det fest så är det, helt enkelt. Om man inte har ett stort månatligt överskott på lönen, får man spara i god tid innan. Jag vet faktiskt inte hur folk gör, med sina låga löner. Dunderbrakfester fixar alla ändå. Det kan ju märkas på t ex kvalité på vin eller souvenirer (som alla får ta med sig varsin som minne av festen!), hur mycket pengar man hade att lägga på festen, men det inte så att man säljer vin istället för att bjuda eller struntar i souvenirerna. Ett bevis för att festerna kostar en hel del är att tjejer som fyller 15 (då man gör ungefär motsvarande nordamerikanska 16-årsfester) ibland får välja mellan en fest eller en resa (till exempel till Miami).

Snart äre partaj

Nytt sedan sist:

-Vi vet nu att vi kommer till Sverige i år också, närmare bestämt i maj, den 28:e. Eller ja, vet och vet, vi har biljetter i alla fall. Så om inte flyget kraschar på vägen, eller något annat oväntat händer, så.

-Jag har färgat håret i ungefär samma hårfärg som pappa färgade sitt. Skillnaden är att han gjorde slingor, plus att hans blev mer silver/gult och mitt blev mera grått på riktigt. Haha! Poängen var att få bort den något orange tonen som oundvikligen sitter i efter en röd färgning. Efter blekningen och färgningen blev det alltså något för mörkt för min smak och något för grått istället för blont (för jag ändå gladare att det blev för grått jämfört med om det blivit för gult). Nu efter två tvättar ser det rätt ok ut dock. Jorge blev förstås förstörd, så han sa om vartannat att det var jättefint och att jag kunde komma tillbaka på tisdag (igår) för att lägga i några slingor (inte från rötterna, utan mer i topparna) för en "toquesito" (liten touch alltså). Jag sa typ "Ja, vi får se" och gjorde mitt bästa för att se nöjd ut så att han inte skulle slita sitt (en cm långa max) hår. På måndagkväll sökte han mig på Bibis telefon, så igår morse var det bara att slinka över. Då fick jag håret fönat, så att jag skulle kunna ha det utsläppt. (Där fick jag för att jag inte orkar föna håret en tisdagmorgon. Eller ens äger en hårtork, förresten, om jag ska vara riktigt förtrolig med er.) Det kändes väldigt njutningsfullt (för det bor väl en diva inom oss alla någonstans) och väldigt pinsamt, stresssande, besvärande samtidigt, att jag satt och fick håret kammat i en halvtimme på arbetstid. Ujujuj. Idag skulle jag varit där och fixat slingorna som jag inte förmådde mig att säga nej till på ett tillräckligt bestämt vis, och sedan glömde jag säga nej idag. Får väl be om ursäkt senare.

-Vi håller för fullt på med att planera för Hugos födelsedagsfest på lördag. Eller ja, mest Bibi förstås. På kines-snabbköpet här intill (nästan alla snabbköp drivs av kineser, det är här de håller till, om inte på klädtillverkningsfabriker i Buenos Aires) ville Bibi köpa vinet, men tjejen i kassan lät henne bara köpa 1 låda (alltså 6 flaskor). Då tänkte hon skicka mig, Martins tjej, städerskan Marta, barnflickan Lily, Dani och Martin och köpa en var. Men jag var andra man ut och jag frågade snällt efter två från början och det gick för sig. Så nu ska jag dit igen och prova att köpa fyra till i ett svep. Annars pratar alla grabbar i affären om vad de ska spela för låtar (repa kommer ingen ens hinna prata om), och så ska vi bestämma en låt per bord som folk måste sjunga. Jag och Lily och Victoria (Martins tjej) ska iväg mitt på dagen på lördagen och börja dekorera. Hugo kommer väl förmodligen att förstå att det är fest på gång, om vi ska vara riktigt ärliga så känner han nog Bibi så pass bra att han vet att hon inte tar no for an answer när gäller fester, och dessutom kommer han nog tycka att vi verkar ovanligt upptagna för en vanlig lördag. Planen är i alla fall att låtsas åka på restaurang och hotell ("telo" - ett sådant där tematiskt hotell) i Buenos Aires tillsammans med två andra par. Och så har vi förstås vanligt minifirande med familjen imorgon (då blir vi bara 17 st), så att det verkar som att det är FIRANDET.

-Annars har jag sträckläst Phonephucker senaste dygnet, fan vad roligt!!

Rapport efter två ganska intensiva veckor...

De här två veckorna av Sverigebesök gick riktigt sjuk fort. Och egentligen är det väl bara bra att vi har så mycket kvar att göra, så att vi kan göra om det snart. Vi hann träffa hela Danis familjs utom faster och farmor, vi hann träffa frisören Jorge, vi hann Buenos Aires - i alla fall en snabbtitt, nästa gång måste det t ex bli en riktig tangoshow (och en tangolektion i La Plata), vi hann åka buss och äta frukost bestående av bara ett dussin "facturas", vi hann med marknaden på Plaza Italia (även om jag mindes den som mycket bättre än den var), vi hann prova de typiska maträtterna: argentinsk snabbmat, picada (plockmat med framförallt ostar och salami), asado (många gånger!), milanesa (schnitzel), empanadas (och till och med lite locro) och så ett besök på en bufférestaurang. Och så glass förstås, även om det blev lite av den varan. Och vin förstås, det blev nog mer än vatten av, till maten i alla fall..! Och så hann vi ju faktiskt med en resa på 280 mil fram och tillbaka. Men Samboronbon hann vi inte med.
Vi var nog ganska duktiga när jag tänker efter med allt vi hann med. Och hade vi klämt in mer på schemat hade vi kanske stupat innan mål. Vi blev lite förvånade och ganska imponerade över hur bra svenskarna klarade omställningen att äta så sent faktiskt! Det var väl för att vi passade på att ändra matklockan när de var jetlagsmosiga. 

Sedan blev vi förvånade över att de så gladlynta gick iväg med Hugo på flygplatsen när de kom också. Jag hade nog trott att pappa skulle se sig lite snopet om efter mig jag, men näe... De sa att det var glada över att se ett bekant ansikte, för kände igen honom gjorde de ju från bilder. Så vi hann gå bakom i en 100 meter innan vi gjorde oss tillkänna. Hugo var nöjd över att få känna sig viktig med en skylt med pappas namn på.
Och så när vi kom fram hem till Bibi & Hugo visade pappa att han är en riktig viking och badade i poolen, mitt i höstkylan! (Kan det ha varit 25 grader kanske?)

Det var skönt och välgörande med en veckas semester också och ett besök i en lugn liten stad tillsammans med lugna och välgörande människor...
Att pappa och hans fru och Danis pappa lyckades förstå varandra så talar om en dos tålamod.

Jaja, nu ska jag gå och umgås lite här.

Politikerfloppar

En månad sedan sist tänkte jag nu komma mig för att berätta något. (Jag har inte haft tillgång till dator på samma sätt den senaste månaden p g a av att jag i stort sätt bytt arbetslokal - och p g a Sverigebesök förstås!)

En rolig sak att berätta är om ett TV-inslag för några dagar sedan med en politiker som skulle gå längs någon gata i stan med en journalist med tv-team och se vad han fick för reaktioner från folk. Det kom fram lite misstänkt många och tackade honom lite misstänksamt mycket och strax därpå går han iväg en bit för stt göra ett samtal. Bara det att han glömmer microfonen på. Så i TV-programmet kommer det med hur han ber personen i andra luren "Ta bort dem, för det ser ut som att de har märkt. Ta bort dem!"
Vilken klantskalle. 
Man tycker ändå att skandalnivån på sådana här nyheter inte är så hög som den borde vara.



Hur kan man ha ett sådant lugn..?

Jag vet inte hur man kan ha ett sådant lugn att man ringer till sin dotter som är bosatt på andra sidan jorden för att berätta att man kommer och hälsar på om knappt två veckor och låter henne prata på om ditt och datt i 5-10 minuter och sedan bara fråga om jag har något Gevalia "hemma". (Ööhh, de säljer liksom inte Gevalia i Argentina", tänker jag.) "För man ska ha det om man får oväntat besök vet du väl." "Ööhh... Ska jag få det eller? Ska du komma hit? När då?"
Och så lät jag säkert väldigt reserverad ja, men va fan, jag var väl rädd att han drev med mig.
Men jag började skriva upp adresser till olika restauranger och fik igår och frågade mig om jag borde skriva hur man beställer kaffe med eller utan mjölk också, fast jag egentligen vet att de säkert klarar sig så bra som turister brukar göra och att de till och med tycker att det är ganska kul att turista och prova rätter de inte förstår vad de är och så. Men ändå. 
Bibi & Hugo har redan sagt att de "ska" sova hos dem. Och sedan har de lägenheten som är bra så till vida att de lätt kommer hitta till "stan", eftersom den knappt kunde ligga mer centralt än vad den ligger. Och Villa Elisa är ju bra för att det är lugnt och skönt, även om det är isolerat och svårare att ta sig nånstans. I Villa Elisa finns dock flera sängar så vi kan vara där alla fyra. Jag hoppas ni tar med er varsin mindre väska att ha övernattningskläder i, för ni lär bli runtflyttade en del!

Nu måste jag iväg, hem till Bibi som fyller år idag.

También hay gente que dicen esto!

"ja men det ska bli kul att ni kommer hem, jag har tänkt på er"

Det var kul och upplyftande att få höra just nu, tack. 
Att jag har lätt att tänka att ingen skulle tycka så är bara mitt problem.

Tidigare inlägg
RSS 2.0