Vilken dag...!!!
Fy fan, vilken jobbig eftermiddag alltså! Först skulle jag ta Catalina till ett födelsedagskalas (i taxi); då uppfattade jag fel adress (delvis för att jag är döv och delvis för att Bibi skriver som en kratta) och Cata började gråta och vi fick åka till chemusic för att kunna ringa och få rätt adress och någonstans på vägen lyckas jag kliva i en färsk hundbajshög, vilket resulterade i en massa bajs utöver på min fina Salomon-dojja även (litegrann på kanten) på mina fina ljusa jeans och över golvet i affären!! Jag var tvungen att dra vidare med Cata, som tappert lungnat ner sig efter att jag lovat att vi visst skulle hitta och ta oss till kalaset - till kl 6 och allting. Så när jag kom tillbaka fick jag springa runt och hjälpa kunder i strumplästen en stund, de undrade nog. Sedan har jag offrat en spik och sprättat bort hundbajs samt torkat golvet i affären och vattnet ingången ute. Nu går jag runt i Danis jättestora flipflops, som han tack och lov hade i ryggsäcken - eftersom min dojja givetvis blev blöt. Vet inte hur jag ska gå och handla mat och hämta Cata i dem, men... Då, när jag står vid ingången och vattnar, blir det värre, fast man kunde tro det vore omöjligt.
Då kommer en kund, med choklad. Jag utbrister, väldigt förvirrat, något om att jag inte förstår varför han har choklad med sig, han borde väl snarare ge mig stryk, eftersom han har väntat länge på ett gitarrfodral, som fortfarande inte har kommit. Så gick jag in med honom och upprepade ungefär samma sak till Dani. 2-3 minuter senare när jag står på toa och rengör golvtrasan från hundbajs, så slår det mig att chokladen kanske inte var till oss som butiksägare utan...till mig!? Ooops. Jag kommer mig dock inte för att fråga honom innan han går och säga typ "Oj, förlåt, men Dani är min pojkvän förstår du, och jag förstod inte att de var till mig..." utan stackaren går. Och Dani frågar och jag frågar Dani om han inte sa något. Och så öppnar vi påsen som innehåller en inslagen ask och själva asken har dessutom små hjärtan på sig. Hhmm. Stackarn, stackarn, stackarn. Dani höll på att skratta på sig och ringde till Bibi och sa "Oh herregud, det är därför han har kommit varje fredag!"
Men han kunde väl i alla fall ha frågat om jag hade pojkvän först..?
Eller var de till oss som säljare? Fast då borde han nästan ha gett dem till Dani, men ok, han såg mig först, för jag var där ute. Men de borde ha haft en annan ask än en med hjärtan på väl? Dessutom är det ju konstigt i sig att ge choklad till butikssäljare, det var ju därför jag blev så förvirrad från början!
Jaja, nu måste iväg och handla mat (Dani ska göra lasagne på 21; hemma hos Bibi, ikväll) i mina flipflops strl 45!
Kommentarer
Trackback
