Jobba först och äta sedan, eller tvärtom, det är frågan
I söndags var vi hemma hos Danis faster, för hon fyllde 40. Jag var på uselt humör på morgonen, men det vände och blev en riktig mysdag. En perfekt söndag faktiskt, med lagom slappa aktiviteter (Lost, olika spel, film och mycket fikabröd). Jag och Dani skötte hamburgergrillandet (Marcelo hade gjort "parillan", alltså grillen, själv) och förutom vanliga pessimistiska politiska kommentarer som särskilt Dani har svårt att stå ut med var allt trevligt. (Jag har full förståelse för om rika vill behålla sina pengar och därför röstar åt höger, men inte när folk som arbetar ihjäl sig och ändå knappt har någonting säger att "folk har det de förtjänar".)
Förutom det så känns det nästan som att vara i Sverige när man är hos dem. (Just de pratar aldrig politik själva heller, utan det är andra i familjen - vilket jag också hört beskyllas för att vara svenskt, förresten, att inte prata om politik.) Det känns som i Sverige dels för att de är så lugna och stillsamma och dels för att de har det så fint i sitt hem, både inredningen och vad gäller hemelektronik. I Argentina generellt är det ganska lågt prioriterat även hos folk som har pengar, upplever jag. (Just elektronik är i och för sig väldigt dyr här i förhållande till vad den kostar i Sverige.) Marcelos stora intresse är inredning, och det märks verkligen. Han har ordnat smarta lösningar till allt, byggt skrivborden och tv-möbeln så att de döljer alla kablar t ex, och han har målat en tavla som fungerar som kan öppnas som en liten dörr och bakom den sitter proppskåpet. Helt fantastiskt. Gården är också jättevacker, med blommor och lampor i grönt och blått runt den lilla poolen. Både gården och huset är väldigt litet, pojkarna delar rum, och sedan är det sovrummet och kök och badrum bara, men allt är vackert.
Kommentarer
Trackback
