evilin

Imorse på bussen så slog det mig vad konstigt det är att man tycker bäst om det man är van (och uppvuxen) med, även om det kanske är sämre egentligen. Som den svenska naturen till exempel, jag tycker faktiskt mest om den, och dess dofter, fast den varken innehåller palmer eller apelsinträd, eller något annat exotiskt. Bara tallar och mossa och lite lingon. Och grådaskigt väder, nästan jämt. Det är väl konstigt?
Här blir jag faktiskt nästan alltid glad när det är mulet, bara för att det nästan aldrig händer! Här blir folk på jättedåligt humör när det är mulet! Vad spelar det för roll om man ändå är inne hela dagen? Klart man vill ha sol på semestern, men om man måste vara inne och jobba är det väl skönt att slippa längta ut... 

Äntligen har jag kommit iväg och klippt håret. Jag vet inte varför jag alltid väntar tills det ser ut som Kristina Lugns hår! I Sverige har jag många gånger dragit mig för att gå av ekonomiska skäl, här delvis därför men mest för att det tar hela, hela dagen. Hos Jorge alltså. Igår gick jag och frågade om någon annan av hans frisörer hade tid - men han har bara en annan nu och han var alltså också upptaget i alla fall ett par timmar framåt i tiden. Och jag hade bara en och en halv timme på mig. Så jag gick till den andra frisören som jag vet vart den ligger (eftersom den ligger typ 50 m från Jorge) och de klippte mig DIREKT. Underbart. Och för 35 pesos också. (75 kronor, jämfört med Jorge som tar 300 kr, haha! Om man klipper sig med hans anställde så kostar det 40 pesos i och för sig.) Och det var ändå en bra salong. Inte den bästa, men eftersom jag har rakt och ganska okomplicerat hår (till skillnad från Dani...) så tycker jag inte att jag behöver den bästa heller.
Frisören frågade mig om det inte är så att gitarrsträngar måste bytas ut varann månad. (Yes, minst, egentligen varje.) Menade han att jag måste byta hår varann månad också?

Jag drömde om farmor inatt. Tydligen så skulle jag till att fylla år eller något, och jag var här i Argentina, för hon sa att hon inte skulle kunna ge mig någon stor present, utan att hon bara skulle skicka lite choklad, men att hon skulle försöka resa hit istället.

Förresten så har jag ju fortfarande inte berättat att vi har fått tag i Michael Jackson-biljetter! Egentligen är ju alla pengarna på Sverige-kontona (och mer därtill som måste sparars ihop!) till flygbiljetterna, men Michael Jackson-biljetter skulle ju inte gå att få tag på senare direkt och det ordnar sig alltid. Vi skrev upp oss på någon förutrslista; vid första släppet fick vi inte tag på något, vid andra släppet (kl. 05.00 i Argentina) gick det att få tag på biljetter - fast inte tidigare än i januari(!). Vid tredje släppet försökte vi (eller ja, Dani, själv sov jag bekymmerslöst och osolidariskt nog vidare) igen att få tag på till Danis kompis/bror, utan resultat. 

Jepp, det har gått två veckor nu. Det var idag den 16:e mars som jag hade tid bokad hos Dr. Mele. Han är psykiater. Shit, vad nervös jag var!! Nu efteråt har jag lätt huvudvärk, men är ganska lättad. Jag ska dit igen 8:e april, och sedan var 15:e dag tills jag åker till Sverige igen. Det kändes att jag bara hann presentera allting och att det är rätt mycket att babbla om. Fast kanske inte så mycket som jag hade trott. Han sa bara 2 saker som han tyckte jag/vi måste klara ut. Resten tyckte han kanske att jag formulerade så tydligt att jag redan vet själv att jag måste klara ut det. Senare kanske han frågar hur det har gått med det! 

Den här veckans senegales (ja, vi fick två presenterade för oss av FN-arbetaren som hade kontakt med dem) är av helt annat virke, så han kommer nog att få jobb. Det kan eventuellt bli för svårt för ett så här litet företag att anställa honom som säljare (det är att börja från ruta 1 t o m på ett annat sätt än med mig; en annan utlänning och en annan som inte har någon aning om instrument och dessutom är tondöv - därför att här talar vi om att knappt kunna läsa och inte känna till varken Rolling Stones eller Beatles eller Michael Jackson. Bob Marley och 50Cent kände han till, ska jag tillägga till hans försvar.) Språksituationen är ganska speciell, kanske inte där, men i alla fall för mig och många andra, i och med att hans första språk är wollof, men språken han lärde sig i skolan var franska och arabiska (och skolan gick han inte ut, varför han läser väldigt stakigt). Så wollof kan han bara muntligt och alla andra språk han kan (franska, arabiska plus lite spanska och engelska) kan han sådär. Vilket betyder att han inte har något tydligt modersmål. Eller modersmålet är väl wollof, men wollof har han liten användning för att lära sig andra språk med, i och med att han inte kan det skriftligt. Dessutom vore det ju omöjligt att hitta en ordbok med spanska och wollof. På wikipedia finns bara 100 artiklar upplagda på wollof. (Lägg därtill att Argentina är ganska långt ifrån en svensk nivå vad gäller sånt som att erbjuda gratis språkkurser för invandrare. Dani var ganska rörande igår när han sa "Jag vet hur det känns att inte kunna förklara vad man menar!! Men i det här landet skulle ingen komma på tanken att ta ansvar över att du lär dig spanska, du kan svälta ihjäl och ingen kommer att hjälpa dig, så det måste bry dig allra mest om här är inte att lära dig om instrument, utan om att lära dig ord, lära dig språket..." Och så vidare. Sedan är det ju inte så konstigt att staten inte tagit tag i språkkurser för invandrare än, när de har så mycket annat att ta tag i först, och dessutom är det här med ickespansktalande invandrare ett väldigt nytt fenomen här i Argentina. Det var väl av misstag de hamnade på båten hit, stackarna.) 

I söndags var vi hemma hos Danis faster, för hon fyllde 40. Jag var på uselt humör på morgonen, men det vände och blev en riktig mysdag. En perfekt söndag faktiskt, med lagom slappa aktiviteter (Lost, olika spel, film och mycket fikabröd). Jag och Dani skötte hamburgergrillandet (Marcelo hade gjort "parillan", alltså grillen, själv) och förutom vanliga pessimistiska politiska kommentarer som särskilt Dani har svårt att stå ut med var allt trevligt. (Jag har full förståelse för om rika vill behålla sina pengar och därför röstar åt höger, men inte när folk som arbetar ihjäl sig och ändå knappt har någonting säger att "folk har det de förtjänar".)

Om någon vet så berätta för Bibi!

Annars försöker jag bestämma mig för vad jag vill plugga. För plugga vill jag, faktiskt! Fast mest lust har jag att plugga typ filosofi/religion/litteratur och det känns lite osäkert att få till något produktivt av det sedan! 

Jag ska (förmodligen, kanske, om jag vågar?) göra något läskigt om nästan två veckor. Inget farligt egentligen, men ändock något jag är rädd för! Jag hoppas att jag kommer våga och jag hoppas att det kommer kännas värt det! Jag har velat göra det minst ett halvår, haha.

Regnsöndag. Härligt. Då behöver man inte ha dåligt samvete om sitter inne och ugglar framför datorn och framför tv:n hela dagen. Vi stannar här på 21:a gatan, istället för att åka ut till Villa Elisa. Det är ingen större vits att vara där när det är lerigt och blött gräs. Vi har Lost och någon av Martíns filmer att se. 

Jag tror att vi har hittat en au pair! Vi tänkte direkt, jag och Dani, när vi såg hennes mail, att hon var det nog. Hon var nämligen den första som svarade hyfsat seriöst; berättade något om sig själv och inte bara "Ok, det låter bra, jag gillar er! Men lönen låter lite låg? Och hur blir det med det här och det där...?" Ok, toppen, men jag kan inte säga om jag gillar dig eller inte, eftersom allt jag vet är det lilla som står på din presentation!

Idag när vi stängt ska vi äntligen komma iväg en sväng till Buenos Aires. Lite märkligt att det inte blivit av en enda gång hittills. Vi försökte få tag på biljetter till Boca, men det är dyrt och framförallt svårt, så jag får vänta lite till med att se La Bombonera! Det blir i alla fall lite shoppnig i Alto Palermo.
Summerar veckan lite: I lördags-söndags var vi hemma hos Danis faster i El Pato (på landet, på väg mot Buenos Aires från La Plata); vi åkte till supermercadon Jumbo i Quilmes och köpte lite internationella gottigheter: heineken och belgisk öl, tacoskal, jalapeños (jaa! det hade jag aldrig sett här förut, folk är helt allergiska mot mat med minst lilla peppar på!) och i alla fall hyfsat mörk choklad (60%) med apelsinsmak. Och några olika teer samt organisk yerba förresten! Organisk yerba säljs nog mest till export!
Hos faster Titi fick vi en massa god onyttig mat: hemgjord pizza, crepes med spenat & ricotta och lemon pie. På söndagen var vi hos Danis farmor och gammelfarfar som hade fyllt 90 år på tisdagen. De är uppe i 5 levande generationer i familjen Guas, med Danis gammelfarfar, farfar, pappa, Dani och hans 4-årige lillebror! (Valentín är ju inte Danis son, men han är ju tillräckligt liten för att kunna vara det.)
I söndagskväll var en kompis till Dani som är ingenjör och har jobbat i Chicago i 4 månader över på middag - som vanligt fick man snarare alla fördomar bekräftade än motsagda.
I onsdag var Pablo och Vastian med flickvän över och Pablo fixade asado.
Och i torsdags kom Bibi och Hugo hem från kusten, med alfajores artesanales, marmelader och någon sorts citronlikör eller något. Det var rätt skönt att få sova i Villa Elisa/lägenheten igen. Vi sov hos dem från söndagen då de åkte, tills de kom tillbaka för Bibi ville inte att Martin skulle vara själv, mest för att det kändes för troligt att han skulle glömma aktivera alarmet och sånt. Han verkade dock tro att det handlade om att han inte kunde fixa mat själv! =) Det blev en del konflikter, om man säger så.
Åh, och i onsdags var Mirta (Danis mormor) & Marta i Villa Elisa och städade, fan vad skönt det var att komma dit utan en massa döda insekter på golvet (det är alltid fullt av särskilt gråsuggor - p.g.a. torkan är det fler än vanligt för de söker sig till fukten i huset och kring poolen, i normala fall håller de sig ju under marken) och spindlar i takhörnen! Eftersom vi bara är där 3-4 kvällar i veckan - från kl 22 på kvällen, så hinner vi inte städa så ofta. Ibland är vi knappt där på helgerna heller. Jag är ju egentligen motvillig till idén om städhjälp, men det var skönt. Dessutom jobbar de ju redan med det, de åker tillsammans och har nog ganska kul. Särskilt Mirta. Hon dekorerar med det som finns, ställer fram två kaffekoppar fint, med sked i koppörat, på bordet och sånt.
Annars försöker jag för fullt att hitta en au pair åt Bibi & Hugo. Hade samlat ihop en massa favoriter på en hemsida, men nu när vi betalat 65 dollar för att kunna se mailadresserna, så svarar ingen! Illa. (Eller två har svarat hittills, men inte min absoluta favorit Jill, som jag hade hoppats på.) Men hoppas några fler svarar överhuvudtaget så att vi har några alternativ.

Vi var och såg Changeling i lördags; jag grät så högt vid ett tillfälle att Dani satt och skämdes och hyschade i biosalongen, stackarn. Nu ska vi se VickyChristinaBarcelona. Jag vann över Dani, han vilel se den om Benjamin Button. Min går kl 21 och hans först 22, plus att den är typ 2 och 40 lång.

Fy fan, vilken jobbig eftermiddag alltså! Först skulle jag ta Catalina till ett födelsedagskalas (i taxi); då uppfattade jag fel adress (delvis för att jag är döv och delvis för att Bibi skriver som en kratta) och Cata började gråta och vi fick åka till chemusic för att kunna ringa och få rätt adress och någonstans på vägen lyckas jag kliva i en färsk hundbajshög, vilket resulterade i en massa bajs utöver på min fina Salomon-dojja även (litegrann på kanten) på mina fina ljusa jeans och över golvet i affären!! Jag var tvungen att dra vidare med Cata, som tappert lungnat ner sig efter att jag lovat att vi visst skulle hitta och ta oss till kalaset - till kl 6 och allting. Så när jag kom tillbaka fick jag springa runt och hjälpa kunder i strumplästen en stund, de undrade nog. Sedan har jag offrat en spik och sprättat bort hundbajs samt torkat golvet i affären och vattnet ingången ute. Nu går jag runt i Danis jättestora flipflops, som han tack och lov hade i ryggsäcken - eftersom min dojja givetvis blev blöt. Vet inte hur jag ska gå och handla mat och hämta Cata i dem, men... Då, när jag står vid ingången och vattnar, blir det värre, fast man kunde tro det vore omöjligt.

Igåt fick jag tummen ur och tog mig till polisen. Eftersom min kö var en speciallö, för att mitt ärende var lite ovanligare (jag skulle ansöka om ett registerutdrag) så tog det bara en timme, helt utan hjälp från min konstapel för han var inte där. De tog mina fingeravtryck, för det gör man i Argentina på alla i landet boende. Idag kunde jag hämta utdraget och för det behövdes ingen nummerlapp, så det gick fort. Jag förstod dock inte hur jag skulle smita mig före de som hade nummerlapp, så en chilenare som stod närmare hjälpte mig och la mitt papper också på bordet och när polisen var klar med personen han höll på att hjälpa drog han fram våra registerutdrag och fortsatte med nästa. Jahaja, så var det. Chilenaren sa något om att han inte visste hur vårt system fungerade, men han trodde att man helt enkelt gjorde så där. Sedan frågade han hur jag tyckte att vårt utbildningssystem var, för han var här för att plugga. Så jag fick själv förklara att jag inte alls är argentinska (yes!)! Han kanske inte märkte att jag hade konstig dialekt eftersom att han också hade det i Argentina. Fast i Spanien kollar de också konstigt på mig. Hm, jaja. Min konstapel var på plats när jag gick ut, han kallade mig "bonbón" och sa att han nästan alltid jobbade på fredagar och att jag kunde "slå en radio" (de flesta här ringer via radio med Nextel) när helst jag behövde något så kunde han påskynda processen. Sådärja!

När jag nu (nästan) kom in på bönderna så tänkte jag berätta lite kuriosa: minns ni bondstrejken i mars förra året? Presidenten Cristina Kirchner höjde skatterna för bönderna och bönderna strejkade. Jag vet ju inte exakt hur det drabbade dem, men som småbonde fick man göra skatteavdrag och påökningen var större för de stora ägarna. Och just de, som äger stora marker, är typ de rikaste här. (När man fram till i början på 1900-talet, om man hade råd att köpa taggtråd eller annat stängsel, kunde sätta upp den så långt den räckte och säga "Ok, den här marken är min!" gjorde man sig rik på det viset.) Och nu så har jag bönderna förstås klagat igen över sina stora förluster i och med torkan. Så Christina gjorde så här: alla som hade förluster på 50% eller mer slipper skattebördan i år och betalar igen nästa år. Det finns en avgift man som bonde måste betala till en organisation som även är böndernas fackförbund för att få tillåtelse att frakta sina produkter genom landet; den avgiften tog hon också bort. Och representar från "bonde-sidan" klagar naturligtvis fortfarande. Därför att de som klagar, i alla fall mest högljutt, är de största jordägarna och representarna från facket - som kammar in den där avgiften. De är ofta samma personer dessutom, om jag har förstått saken rätt! I mars var folket generellt på böndernas sida, och bönderna var också ganska eniga - tillsammans med de rika bönderna mot en mer högerinriktad politik. Alla var liksom arga och sa att hur kan man kräva bönderna på mer skatter, det är ju de som har byggt det här landet. Men någonstans ifrån måste man hämta skatterna och om markägarna är de som är rika..?

Vad underbart med lite tråkigt väder äntligen!! Allvarligt. Jag har aldrig varit så glad över en grå regndag. Fast det är fortfarande ganska varmt och kvavt - hög luftfuktighet. Men det är i alla fall lite vind, och Dani säger att det blir "kyligare" efter regnet, så jaghoppas det.

Jag har en adressbok med citat i som jag fick av Bibi i juli 2006, och idag läste jag faktiskt dem för första gången (japp, det är sant).