Fler bilder från 9/5


Party-återblick

Så här kul hade jag förra lördagen (9/5):


Fast det där faktiskt tidigt på kvällen, och jag var inte alls så dragen som det verkar som. Däremot ser jag rätt sliten ut på alla bilder senare under kvällen... Men det var säkert bara blodbristen!

Veckorapport: fest och spöklik eftersläng

Hugo hade misstänkt att något var i görningen, även om han faktiskt inte alls visste vad. Anledningen var främst att knappt någon hade ringt! Det var ju en onödig miss i allt smygande, tycker jag.
Annars var det en helrolig kväll, överraskade jag mig själv med att tycka. Framförallt så överraskade jag mig själv genom att dansa hela natten och t o m skrik-sjung-hoppa på scenen en god stund (inte själv i och för sig, så full måste jag nog träna upp mig några år till innan jag lyckas bli). Och jag spydde INTE. Jag lyckades alltså med mitt livs första långvariga fylla. Alla gånger som jag provat tidigare har slutat före 12. Skillnaden var väl att nu började jag dricka försöktigt och dansa vid 11-12 och blev full först vid kl 3 kanske. Alltså inte samma timme som jag började dricka. 

Annars har ja varit dålig på olika sätt de senaste dagarna (feber och sedan hemsk huvudvärk samt NOLL energi), vilket ledde till ett blodprov och svaret blodbrist. I onsdags kände jag mig verkligen som ett spöke; jag fick värre huvudvärk av att vrida på huvudet, så jag gick över gatan tillsammans med folk för att slippa göra det. Jag satte på gröna linser på spisen och det var så jobbigt så sedan orkade jag inte duka bordet. Haha. Men efter en rejäl portion linser var det mycket bättre och nu ar jag fått järntabletter. (Fick både blodprovet och undersökniningen helt gratis bara för att det är kunder och vänner till Bibi.)
Konstigt att det blev värre just här, jag äter ju ändå betydligt mer kött här än i Sverige.

Motorcyklar och, ähum, motor-cyklar. Och Manu och Betty.

Här i stan så måste man ha motorcykelkörkort om motorn är 50 kubikcentimeter eller större. Det går en trend just nu om att montera  fast en motor på 48 kubikcentimeter på ens cykel. Vilket är lika dödsföraktande som att cykla, ganska mycket latare och ganska lite snabbare. Om man inte tittar så noga ser det ut som att det kommer en cyklist cyklande, tills man kanske lägger märke till att cyklisten inte rör på benen. Så kan man också göra. Så gör till exempel vår gitarrreparatör på eco, Manuel, han har en mingrön som heter La Betty. En rolig karl som ser ut som en pirat; rund stor mage, långt svart skägg och hår och tatuering till och med på insidan av underläppen. En rolig grej är att folk brukar tro att han är hårdrockare, fast han spelar "cumbia" vilket är svängig och slisksmörig dansmusik*! Sedan gillar han säkert hårdrock också, men ändå. Folk brukar liksom vänta sig något hårdare när han börjar lira i affären...


*Förutom en del cumbia producerad de senaste åren som har übervulgära texter.

Olika vad man prioriterar sina pengar på

Idag (igår, vid det här laget) började min arbetsdag med att jag blev skickad i taxi hem till Bibi & Hugo för att festfixa. Göra tarta och fixa med andra festfixarfinesser som Bibi hittat pa. Jag är saklart inte sa kortseende att jag berättar VAD, jag kanske kan ha nytta av dem nagon gang i framtiden själv, och da vore ju dumt att ha delat med mig i onödan.

Idag pa lunchen gav vi Hugo var present: en finare champange med två glas - som vi sa var för att skåla med Bibi på lördag på hotellet. Och de har skojat om det där med hotellbesöket tillsammans hela dagen, så det verkar faktiskt som han tror på det, så här långt i alla fall. Om vi är riktigt smidiga på lördag KANSKE han inte misstänker. Om inte annat så är ju alla "mellan raderna-nämnda" detaljer ovan överraskningar och inget han själv varit med och planerat för. Alltid någonting. Jag är rätt sugen på att lägga till en present till i form av ett "hotell-set" med typ erotisk massageolja, ögonmask och kondomer med smak på, för att ytterligare förstärka illusionen och för ett gott skratt, men vi får se om ja hinner...


Hursomhelst, festfixartips direkt fran La Plata numero uno lyder i alla fall: Låt inte en bra fest begränsas av en dålig budget! Är det fest så är det, helt enkelt. Om man inte har ett stort månatligt överskott på lönen, får man spara i god tid innan. Jag vet faktiskt inte hur folk gör, med sina låga löner. Dunderbrakfester fixar alla ändå. Det kan ju märkas på t ex kvalité på vin eller souvenirer (som alla får ta med sig varsin som minne av festen!), hur mycket pengar man hade att lägga på festen, men det inte så att man säljer vin istället för att bjuda eller struntar i souvenirerna. Ett bevis för att festerna kostar en hel del är att tjejer som fyller 15 (då man gör ungefär motsvarande nordamerikanska 16-årsfester) ibland får välja mellan en fest eller en resa (till exempel till Miami).

Snart äre partaj

Nytt sedan sist:

-Vi vet nu att vi kommer till Sverige i år också, närmare bestämt i maj, den 28:e. Eller ja, vet och vet, vi har biljetter i alla fall. Så om inte flyget kraschar på vägen, eller något annat oväntat händer, så.

-Jag har färgat håret i ungefär samma hårfärg som pappa färgade sitt. Skillnaden är att han gjorde slingor, plus att hans blev mer silver/gult och mitt blev mera grått på riktigt. Haha! Poängen var att få bort den något orange tonen som oundvikligen sitter i efter en röd färgning. Efter blekningen och färgningen blev det alltså något för mörkt för min smak och något för grått istället för blont (för jag ändå gladare att det blev för grått jämfört med om det blivit för gult). Nu efter två tvättar ser det rätt ok ut dock. Jorge blev förstås förstörd, så han sa om vartannat att det var jättefint och att jag kunde komma tillbaka på tisdag (igår) för att lägga i några slingor (inte från rötterna, utan mer i topparna) för en "toquesito" (liten touch alltså). Jag sa typ "Ja, vi får se" och gjorde mitt bästa för att se nöjd ut så att han inte skulle slita sitt (en cm långa max) hår. På måndagkväll sökte han mig på Bibis telefon, så igår morse var det bara att slinka över. Då fick jag håret fönat, så att jag skulle kunna ha det utsläppt. (Där fick jag för att jag inte orkar föna håret en tisdagmorgon. Eller ens äger en hårtork, förresten, om jag ska vara riktigt förtrolig med er.) Det kändes väldigt njutningsfullt (för det bor väl en diva inom oss alla någonstans) och väldigt pinsamt, stresssande, besvärande samtidigt, att jag satt och fick håret kammat i en halvtimme på arbetstid. Ujujuj. Idag skulle jag varit där och fixat slingorna som jag inte förmådde mig att säga nej till på ett tillräckligt bestämt vis, och sedan glömde jag säga nej idag. Får väl be om ursäkt senare.

-Vi håller för fullt på med att planera för Hugos födelsedagsfest på lördag. Eller ja, mest Bibi förstås. På kines-snabbköpet här intill (nästan alla snabbköp drivs av kineser, det är här de håller till, om inte på klädtillverkningsfabriker i Buenos Aires) ville Bibi köpa vinet, men tjejen i kassan lät henne bara köpa 1 låda (alltså 6 flaskor). Då tänkte hon skicka mig, Martins tjej, städerskan Marta, barnflickan Lily, Dani och Martin och köpa en var. Men jag var andra man ut och jag frågade snällt efter två från början och det gick för sig. Så nu ska jag dit igen och prova att köpa fyra till i ett svep. Annars pratar alla grabbar i affären om vad de ska spela för låtar (repa kommer ingen ens hinna prata om), och så ska vi bestämma en låt per bord som folk måste sjunga. Jag och Lily och Victoria (Martins tjej) ska iväg mitt på dagen på lördagen och börja dekorera. Hugo kommer väl förmodligen att förstå att det är fest på gång, om vi ska vara riktigt ärliga så känner han nog Bibi så pass bra att han vet att hon inte tar no for an answer när gäller fester, och dessutom kommer han nog tycka att vi verkar ovanligt upptagna för en vanlig lördag. Planen är i alla fall att låtsas åka på restaurang och hotell ("telo" - ett sådant där tematiskt hotell) i Buenos Aires tillsammans med två andra par. Och så har vi förstås vanligt minifirande med familjen imorgon (då blir vi bara 17 st), så att det verkar som att det är FIRANDET.

-Annars har jag sträckläst Phonephucker senaste dygnet, fan vad roligt!!

Rapport efter två ganska intensiva veckor...

De här två veckorna av Sverigebesök gick riktigt sjuk fort. Och egentligen är det väl bara bra att vi har så mycket kvar att göra, så att vi kan göra om det snart. Vi hann träffa hela Danis familjs utom faster och farmor, vi hann träffa frisören Jorge, vi hann Buenos Aires - i alla fall en snabbtitt, nästa gång måste det t ex bli en riktig tangoshow (och en tangolektion i La Plata), vi hann åka buss och äta frukost bestående av bara ett dussin "facturas", vi hann med marknaden på Plaza Italia (även om jag mindes den som mycket bättre än den var), vi hann prova de typiska maträtterna: argentinsk snabbmat, picada (plockmat med framförallt ostar och salami), asado (många gånger!), milanesa (schnitzel), empanadas (och till och med lite locro) och så ett besök på en bufférestaurang. Och så glass förstås, även om det blev lite av den varan. Och vin förstås, det blev nog mer än vatten av, till maten i alla fall..! Och så hann vi ju faktiskt med en resa på 280 mil fram och tillbaka. Men Samboronbon hann vi inte med.
Vi var nog ganska duktiga när jag tänker efter med allt vi hann med. Och hade vi klämt in mer på schemat hade vi kanske stupat innan mål. Vi blev lite förvånade och ganska imponerade över hur bra svenskarna klarade omställningen att äta så sent faktiskt! Det var väl för att vi passade på att ändra matklockan när de var jetlagsmosiga. 

Sedan blev vi förvånade över att de så gladlynta gick iväg med Hugo på flygplatsen när de kom också. Jag hade nog trott att pappa skulle se sig lite snopet om efter mig jag, men näe... De sa att det var glada över att se ett bekant ansikte, för kände igen honom gjorde de ju från bilder. Så vi hann gå bakom i en 100 meter innan vi gjorde oss tillkänna. Hugo var nöjd över att få känna sig viktig med en skylt med pappas namn på.
Och så när vi kom fram hem till Bibi & Hugo visade pappa att han är en riktig viking och badade i poolen, mitt i höstkylan! (Kan det ha varit 25 grader kanske?)

Det var skönt och välgörande med en veckas semester också och ett besök i en lugn liten stad tillsammans med lugna och välgörande människor...
Att pappa och hans fru och Danis pappa lyckades förstå varandra så talar om en dos tålamod.

Jaja, nu ska jag gå och umgås lite här.

Politikerfloppar

En månad sedan sist tänkte jag nu komma mig för att berätta något. (Jag har inte haft tillgång till dator på samma sätt den senaste månaden p g a av att jag i stort sätt bytt arbetslokal - och p g a Sverigebesök förstås!)

En rolig sak att berätta är om ett TV-inslag för några dagar sedan med en politiker som skulle gå längs någon gata i stan med en journalist med tv-team och se vad han fick för reaktioner från folk. Det kom fram lite misstänkt många och tackade honom lite misstänksamt mycket och strax därpå går han iväg en bit för stt göra ett samtal. Bara det att han glömmer microfonen på. Så i TV-programmet kommer det med hur han ber personen i andra luren "Ta bort dem, för det ser ut som att de har märkt. Ta bort dem!"
Vilken klantskalle. 
Man tycker ändå att skandalnivån på sådana här nyheter inte är så hög som den borde vara.



RSS 2.0